LEDARE

13 november 2008 - Månadsrapport

Baserat på de regelbundna ekonomiska och monetära analyserna beslutade ECB-rådet vid sitt sammanträde den 6 november 2008, att ytterligare sänka räntan på Eurosystemets huvudsakliga refinansieringstransaktioner med 50 räntepunkter till 3,25 % att gälla från och med uppfyllandeperioden som startar den 12 november 2008. Man beslutade även att sänka räntorna på utlåningsfaciliteten och inlåningsfaciliteten med 50 punkter till 3,75 % respektive 2,75 %, vilket gäller fr.o.m. den 12 november 2008. Dessa beslut följde efter den samordnade räntesänkningen den 8 oktober 2008.

ECB-rådet gör bedömningen att utsikterna för prisstabilitet har förbättrats ytterligare. Inflationen väntas fortsätta sjunka under månaderna framöver och hamna på nivåer i linje med prisstabilitet under 2009. Den upptrappade och alltmer utbredda oron på finansmarknaderna kommer sannolikt att dämpa efterfrågan i världen och i euroområdet under en längre tid. Under sådana förhållanden och mot bakgrund av kraftigt sjunkande råvarupriser under de senaste månaderna väntas också trycket på priser, kostnader och löner dämpas i euroområdet. Samtidigt har den underliggande takten på penningmängdsökningen varit fortsatt hög men alltjämt visat ytterligare tecken på avmattning. Sammantaget tyder aktuell information och ECB-rådets aktuella analys på en ytterligare minskning av uppåtriskerna mot prisstabiliteten på medellång sikt, som är relevant för penningpolitiken, även om dessa risker inte har försvunnit helt. I detta läge är det därför ytterst viktigt att alla parter, inklusive myndigheterna, prissättarna och arbetsmarknadsparterna, helt lever upp till sina skyldigheter. Osäkerheten till följd av utvecklingen på finansmarknaderna är extremt stor och framtiden kommer att innebära exceptionella utmaningar. ECB-rådet räknar med att banksektorn bidrar till att återställa förtroendet och man kommer att fortsätta att hålla inflationsförväntningarna fast förankrade i linje med sitt medelfristiga mål. På så sätt främjar ECB-rådet hållbar tillväxt och sysselsättning och bidrar till finansiell stabilitet. ECB-rådet kommer följaktligen att fortsätta att följa utvecklingen mycket noga under den närmaste tiden.

Den aktuella ekonomiska utvecklingen omges av extremt stor osäkerhet, som i hög grad beror på den upptrappade och alltmer utbredda oron på finansmarknaderna. Hela världsekonomin är utsatt för de negativa effekterna eftersom spänningarna alltmer sprider sig från finanssektorn till den reala ekonomin och från de utvecklade ekonomierna till tillväxtekonomierna. När det gäller euroområdet bekräftar de senaste enkätresultaten att den ekonomiska aktiviteten i euroområdet har försvagats betydligt i takt med dämpad inhemsk och utländsk efterfrågan och stramare finansieringsvillkor. I ett framåtblickande perspektiv förblir det ytterst viktigt att lägga en stark grund för återhämtning. För att detta ska kunna ske så tidigt som möjligt är det ytterst viktigt att upprätthålla disciplin och ett medelfristigt perspektiv i den makroekonomiska politiken liksom att undvika andrahandseffekter. Lika viktigt är det att banksektorn fullt ut beaktar de väsentliga stödåtgärder som regeringarna har vidtagit för att hantera den finansiella oron. Dessa åtgärder bör främja förtroendet för det finansiella systemet och bidra till att hindra att utlåningen till företag och hushåll onödigt begränsas. Dessa åtgärder torde, i kombination med den senaste generella prisnedgången på råvaror, bidra till att återställa förtroendet.

ECB-rådet är av uppfattningen att ett antal tidigare identifierade nedåtrisker för den ekonomiska aktiviteten har realiserats, framför allt risker som härrör från spänningarna på finansmarknaderna. Andra nedåtrisker hänger fortsatt samman med en okontrollerad utveckling på grund av globala obalanser och ökad protektionism och med eventuella nya höjningar av råvarupriserna.

När det gäller prisutvecklingen har den årliga HIKP-inflationen sedan förra hösten legat betydligt över nivån för vad som är förenligt med prisstabilitet. Den har dock stadigt minskat från juli och har, enligt Eurostats snabbstatistik, sjunkit till 3,2 % i oktober, från 3,6 % i september och 3,8 % i augusti. Den fortsatt höga inflationstakten beror främst på både direkta och indirekta effekter av de tidigare snabbt stigande energi- och matpriserna på världsmarknaden. Dessutom har den starka löneutvecklingen under första halvåret, trots den svagare tillväxtutvecklingen, i förening med att tillväxten i arbetsproduktivitet avtagit under samma period, lett till att enhetsarbetskostnaderna stigit markant.

Den senaste kraftiga prisnedgången på råvaror och fortsatt vikande efterfrågan pekar på att den årliga HIKP-inflationen kommer att fortsätta att minska under de kommande månaderna och nå en nivå som är i linje med prisstabilitet under 2009. I synnerhet beroende på den framtida prisutvecklingen för olja och andra råvaror kan det inte uteslutas att HIKP-inflationen, till följd av baseffekter, uppvisar en starkare nedgång kring halvårsskiftet nästa år. En sådan utveckling borde bli kortvarig och saknar därför relevans ur penningpolitisk synvinkel. Bortsett från denna volatilitet håller uppåtriskerna för prisstabiliteten på att lätta över en tidshorisont som är relevant för penningpolitiken. De återstående uppåtriskerna hänför sig till oväntade höjningar av råvarupriser, indirekta skatter och administrativt fastställda priser och till eventuella andrahandseffekter på löne- och prisbildningen, särskilt i länder där de nominella lönerna indexeras till konsumentpriserna. ECB-rådet fortsätter att uppmana till att sådana system avskaffas. Det är mycket viktigt att säkerställa att inflationsförväntningarna på medellång och lång sikt förblir fast förankrade på nivåer i linje med prisstabilitet.

Den monetära analysen visar att den årliga ökningstakten i de breda penningmängds- och kreditaggregaten fortfarande avtog i september även om den var fortsatt hög. I det medellånga perspektivet bekräftar den monetära statistiken fram till september att uppåtriskerna mot prisstabiliteten håller på att minska men att de inte har försvunnit helt.

En närmare granskning av penningmängds- och utlåningsstatistiken pekar på att den senaste tidens intensifierade finansiella spänningar redan har haft tydliga effekter, framför allt i form av utflöde ur penningmarknadsfonder och ökat inflöde i dagslån. Men den fulla effekten av investerarnas osäkerhet om portföljallokeringen återstår ännu att se under de kommande månaderna. Både omplaceringar mellan icke-monetära och monetära tillgångar och omplaceringar mellan olika typer av monetära tillgångar kan därför inte uteslutas under perioden framöver. Sådana effekter måste följaktligen medräknas i bedömningen av penningmängdsökningen och dess konsekvenser för prisstabiliteten på medellång sikt.

Septemberstatistiken ger också visst belägg för att den senaste upptrappningen och utvidgningen av de finansiella spänningarna har utlöst ett lägre utbud av banklån till hemmahörande i euroområdet, vilket oftast avspeglas i minskade värdepappersinnehav. För euroområdet som helhet fram till september fanns däremot inga tecken på att tillgången på banklån för hushåll och icke-finansiella företag skulle ha börjat tryta. Framför allt löptidsfördelningen för lånen tyder på att de icke-finansiella företagen fortfarande fick finansiering även med relativt långa löptider. Mer statistik och ytterligare analyser behövs emellertid för att en kvalificerad bedömning ska kunna göras.

Sammantaget väntas den upptrappade och alltmer utbredda oron på finansmarknaderna dämpa efterfrågan i världen och i euroområdet under en längre tid. Under sådana förhållanden och mot bakgrund av kraftigt sjunkande råvarupriser under de senaste månaderna väntas också trycket på priser, kostnader och löner dämpas i euroområdet. Samtidigt har den underliggande takten på penningmängdsökningen varit fortsatt hög men alltjämt visat ytterligare tecken på avmattning. En avstämning av resultatet av den ekonomiska analysen med den för den monetära bekräftar att uppåtriskerna för prisstabilitet mildrats ytterligare på medellång sikt, vilket är relevant för penningpolitiken, även om dessa risker ännu inte försvunnit helt. I detta läge är det därför ytterst viktigt att alla parter, inklusive myndigheterna, prissättarna och arbetsmarknadsparterna, helt lever upp till sina skyldigheter. Osäkerheten till följd av utvecklingen på finansmarknaderna är extremt stor och framtiden kommer att innebära exceptionella utmaningar. ECB-rådet räknar med att banksektorn bidrar till att återställa förtroendet och man kommer att fortsätta att hålla inflationsförväntningarna fast förankrade i linje med det medelfristiga målet. På så sätt främjar ECB-rådet hållbar tillväxt och sysselsättning och bidrar till finansiell stabilitet. ECB-rådet kommer följaktligen att fortsätta att följa utvecklingen mycket noga under den närmaste tiden.

Bland de finanspolitiska utmaningarna på medellång sikt, såsom den åldrande befolkningen, understryks med eftertryck behovet av att sätta fokus på hållbarhet på medellång sikt och därigenom skapa förtroende. Följaktligen ska de finanspolitiska bestämmelserna i Maastrichtfördraget och stabilitets- och tillväxtpakten fortsätta att tillämpas fullt ut, vilket också nyligen bekräftats av Ekofinrådet och Europeiska rådet. De finanspolitiska reglerna hör till de oumbärliga pelarna för EMU och den gemensamma valutan som måste upprätthållas för att inte underminera förtroendet för hållbara finanser. Slutligen är det nödvändigt att i det nuvarande läget se till att informationen om offentliga interventioner håller hög standard och aktualitet för att säkerställa en transparent och ansvarsfull användning av offentliga medel.

Vad gäller strukturpolitiken kräver den pågående lågkonjunkturen och stora osäkerheten om de ekonomiska utsikterna ett stort mått av uthållighet av ekonomin i euroområdet. Det rådande läget borde därför ses som en katalysator för nödvändiga nationella reformer så att länderna kan dra full nytta av ökad internationell handel och marknadsintegration i linje med principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens.

Det här numret av månadsrapporten innehåller tre artiklar. I den första förklaras varför det, ur ett penningpolitiskt perspektiv, är viktigt att granska utvecklingen av arbetskostnader och konkurrensindikatorer i euroländerna. I den andra behandlas ett ramverk för värdering av börser och riskpremier. Den tredje ger en översikt över TARGET och lanseringen av TARGET2.